Städer, struktur & svartvitt
När började du måla?
– Det har jag alltid gjort, jag tycker verkligen om att måla och har gjort det så länge jag kan minnas. Det är något som ständigt finns hos mig, ibland frågor folk mig varför jag gör det och det är en jättesvår fråga som jag inte kan svara på, det bara sker och har alltid gjort. Andra har varit bra på matte eller historia men teckna och måla har alltid varit min grej.
Var hittar du inspiration?
– Haha, det är främst städer som inspirerar och det tror jag syns ganska väl i mina bilder. Bara att gå runt på gatorna i olika små eller stora städer gör att jag kan längta hem till min ateljé. Samtidigt går jag mycket på andras utställningar och det ger också bra input, men då handlar det väldigt mycket om att bli just inspirerad inte att försöka återskapa samma sak.
Hur menar du?
– Vissa personer använder sig exempelvis av recept när de lagar mat och de blir lyckliga när det lyckas gör exakt som det står – sån är inte jag. Jag gillar kokböcker, men främst som inspiration där jag sedan måste få göra på mitt eget sätt och där jag lägger till eller drar ifrån någonting och skapar mitt eget recept, och det är exakt samma med konsten. Det är härligt att bli inspirerad av andra men mitt resultat måste bli personligt och eget.
Beskriv din stil
– Jag använder mig av en teknik som heter monotypi men som jag givetvis gjort om till något annat. Lagt till några extra ingredienser och tagit bort andra så nu kallar jag det monotypi/blandteknik. Det är tekniken i kombination med stilen som är grejen. Jag följer inga regler, ingenting är rakt. Grunden är svartvit och grafisk och sen massor med färg på det. En recensent beskrev mina bilder som ”barnboksillustrationer för vuxna” vilket är en iakttagelse jag själv köper.
Du är i dag lärare i psykologi och bild och har själv pluggat konst, vilken nytta har du av din studietid?
– Det där är lite både och, dels tror jag att människor i ens närhet kan hjälpa till att odla ens talanger, får man ofta höra att man är duktig så stärks man. Å andra sidan kan man se att man kan bli lite för uppgiftstyrd av skolan och inte lika fri. Det är en svår balansgång. Själv hade jag en liten svacka direkt efter gymnasiet då jag inte längre fick uppgifter satta i mina händer och det är något jag tänker mycket på i min roll som lärare.
Du jobbar som lärare, har småbarn, och samtidigt har karriären som konstnär börjat ta fart, hur hinner du med allt?
– Jag är en ganska uppstyrd person, genomtänkt, bra på att strukturera saker, det måste man vara om man är lärare, konstnär och mamma, annars funkar ingenting. Folk brukar fråga om jag vill jobba som konstnär på heltid men det vill jag inte. Inte nu i alla fall. Tycker om mina elever för mycket och vill ha en fot i verkligheten. Jag älskar att jobba, men är samtidigt mån om att må bra. Och jag lägger mig tidigt, haha, sömn är viktigt.
Det känns som att mycket i ditt liv är just tvåsidigt?
– Ja, det stämmer nog ganska bra. Det finns en dubbelhet i det mesta hos mig. Jag är gymnasielärare i psykologi och bild, bor i Karlstad och dras till storstäder, är lärare och konstnär, gillar att ha stora fester samtidigt som jag behöver få vara helt i fred. Och självklart är golvet hemma svart och vitt.
Vad är ditt syfte med att måla?
– Det är väl det jag minst av allt funderar på då jag har fullt upp med att göra det. Jag ser det som en självklarhet något som måste finnas med. Det är sån jag är och det är så det måste få vara.
Foto: Severus Tenenbaum, Anna Ledin Wirén